Säsongen är över, här följer en sammanfattning av vintern som innehåller både höjdpunkter och svårigheter. Om loppen före nyår kan du läsa i vårt tidigare blogginlägg.
Januari i Alperna
En stor fördel med Ski Classics är de fantastiska platserna där tävlingarna äger rum. Under januari besökte vi Toblach i Italien, Engadindalen i Schweiz och till sist Fiemmedalen i Italien. Toblach och loppet Drei Zinnen Ski Marathon är ett av Ski Classics finaste. Vi hade två tappra deltagare, Simon och Filip. Båda presterade bra och såg fram emot nästa stopp, La Diagonela i Engadindalen.
Loppet har flera gånger hotats av kyla då det inte är varmt på 2000 meters höjd i januari, särskilt inte i skuggan. Med temperaturer ner mot -25 grader på natten, stiger kvicksilvret till acceptabla nivåer på morgonen. Vi fick uppleva en magisk skiddag där Elias och Filip utkämpade en jämn kamp genom hela loppet. Allt avgjordes de sista 200 metrarna där Elias segrade. Simon gjorde sin bästa prestation för säsongen, och vi kunde njuta av våra pizzor tillsammans nöjda och glada på kvällen. Dagen efter deltog Simon i skejtloppet La Sfida 35km, där bland andra Super Dario Cologna också deltog. En riktig höjdpunkts-helg för Simpa!
Efter veckan i Engadindalen bytte vi dal till Fiemmedalen i Italien, där världens näst största skidlopp, Marcialonga, ägde rum. Kanske det mest imponerande med tävlingsbanan är dess slingrande genom olika små italienska alpbyar med en avslutning som inkluderar 1,7 km uppför och 148 höjdmeter till torget i byn Cavalese. Simon deltog i en nostalgisk tävling över 12 km på träskidor och i tidsenlig klädsel redan på fredagen.
På söndagen var det dags för Marcialonga, och det blev en lyckad dag i spåret för de flesta. Fyra av våra åkare deltog och alla presterade väl. Det förekom interna tävlingar på spåret där Manne och Simon gjorde upp i sista backen, där Manne till slut segrade. Elias och Filip hade också sällskap på banan, men det avbröts abrupt när Elias testade vattentemperaturen i en bäck i Canazei och råkade ramla i. Filip följde med i fallet men undvek bäcken, men tack vare våra strategiskt placerade supportrar Göran, Katrin och Kristina kunde Elias hjälpas upp ur vattnet.
Islossning i februari
Februari kan i efterhand sammanfattas som vår mest framgångsrika månad rent sportsligt. Efter Marcialonga, där formen började visa sig, gick många in i de kommande tävlingarna med självförtroende. Första helgen i februari var en utmaning med både Billingens Långlopp och Västgötaloppet. Elias, som hade kämpat med fall, stavbrott och sjukdomar under säsongens början, visade att några veckors bekymmersfri träning gav resultat. Han höll en nivå som han inte tidigare hade uppnått i sin skidkarriär genom att komma på andra plats både på lördagens och söndagens tävlingar.
Helgen därpå deltog Filip i Åsarna Ski Marathon och gjorde en bra prestation. Det pirrade i Göhlinsatleternas kroppar inför turen mellan Berga by och Mora. Men innan Vasaloppet väntade en sista uppladdning i Orsa Grönklitt.
Dit åkte vi för att återigen tävla på den stora scenen. Två lopp väntade även denna helg, ett långt på lördagen och ett kort på söndagen. En helg där vi äntligen hade Hilda med på startlinjen. Hilda hade gått igenom en tuff försäsong och var glad över att äntligen vara tillbaka, även om resultaten av naturliga skäl inte var på den nivå hon och vi vet att hon kan prestera. På herrsidan hade vi fyra åkare på start: Emanuel, Filip, Elias och George som debuterade i grönt den här helgen.
Elias fortsatte att imponera och satte personliga rekord i placeringar, vilket var de bästa noteringarna sedan teamets start (33 respektive 28). Vi hade ett fantastiskt servicegäng med oss den här helgen, förutom våra familjemedlemmar (tack Anna för maten) hade vi med oss familjen Göhlin, Gunilla från Eleiko och vår eminenta supporter Filip Karlsson från EAB. Han var mycket bra på att heja och stod strategiskt placerad i slalombacken vid båda dagarnas lopp. Det uppskattar vi verkligen!
Februari avslutades med Tjejvasan, där tre tjejer deltog: Hilda, Moa och Ida Rosjö som gjorde sin debut i grönt. Tjejvasan mellan Oxberg och Mora var en fin inledning på Vasaloppsveckan, och Moa kom först i mål på en 22:a plats, tätt följd av Ida på 28:e plats och Hilda på 65:e plats efter en rejäl vurpa.
Vasan
Nu var det dags för Vasaloppet, det ultimata långloppet och pulspunkten i svensk skidåkning. Trots att vädret inte var på Vasaloppets sida var förhållandena ändå helt okej. Vi hade flera åkare på startlinjen, inklusive våra juniorer Joel och Alexander. I år hade vi sex herrar i elitledet, då både Alexander och Joel hade kvalificerat sig under vintern.
Det var längesen Småland hade så många herrar i elitledet på Vasaloppet, totalt 9 stycken, förutom Göhlinarna var även Johannes Eklöf och Axel Björkman med. Även Hilda var med på startlinjen igen, något som hon knappt själv trodde skulle vara möjligt efter sitt problemfyllda träningsår. Det var en seger i sig!
När det gäller loppet så gick det bra för några och mindre bra för andra. Joel gjorde en fin debut och kom på plats 168. Manne höll en stabil nivå som vanligt och Simon åkte mycket starkt första halvan innan han tappade lite mot slutet. Hilda var överlycklig över att få tävla, men Elias vaknade lite krasslig dagen före och kunde inte delta. Filip gjorde en bra prestation och slutade på 66:e plats efter en svår inledning på loppet. Vasaloppet ger och Vasaloppet tar, men förhoppningsvis kommer vi tillbaka ännu starkare. Tack för den här gången.
Det som inte får hända händer
Två veckor efter Vasaloppet är det dags för Norges största skidtävling, Birkebeinerrennet, där Manne, Elias och Simon deltar. Elias och Manne kommer i mål utan att göra några topprestationer, men det går ännu tyngre för Simon som med knapp marginal tar sig över mållinjen helt utmattad.
Men precis där i målfållan slutar Simons hjärta att slå, och han drabbas av ett hjärtstopp. Simon får snabbt hjälp och HLR påbörjas. Han förs med ambulans till Lillehammers sjukhus och sedan med helikopter till Oslo. De kommande dagarna och veckorna blev en prövning för Simons närstående, men framför allt för Simon själv. Livet är skört, det fick vi erfara den där dagen.
Väldigt många har visat sitt stöd, en värme från den stora skidfamiljen som man inte trodde fanns. Vi i teamet är evigt tacksamma för stödet och för den hjälp Simon fick efter målgången. Tack Simon för att ditt pannben är av det tjockare slaget, det räddade livet på dig den där dagen!
Avslutningen
Resten av säsongen kändes först avlägsen för alla i teamet, men i takt med att Simon återhämtade sig började vi förbereda oss för avslutningen. Först väntade två lopp i Bardufoss i Nordnorge och sedan Janteloppet i Hafjell. En liten grupp åkte upp till Nordnorge, inklusive Manne, Elias och Alle.
Där uppe var det otroligt vackert, enligt lokalbefolkningen bjöds det på sol och vindstilla ett par gånger om året, och vi hade lyckats pricka in dessa dagar ganska bra under de år vi har varit där. Elias presterade stabila lopp och Manne åkte bra trots att han kanske inte riktigt uppskattade terrängen, som var något annorlunda jämfört med Tranemo.
Avslutningen på säsongen var Janteloppet, Petter Northugs eget lopp i Hafjell. Tidigare var det 100 km, men det ändrades senare till 90 km, vilket visade sig vara en lättnad med tanke på föret. Det var segt i spåret och åktiderna låg runt 5 timmar. Den här helgen hade vi med Fredrik Andersson som bidrog till vår bästa herrplacering, nu en 21:a plats.
Dagen avslutades med Skiclassics avslutningsfest, en kväll som slutade tidigt för vissa och senare för andra. Att åka 90 km och gå på nattklubb samma dag är ingen lek.
En hel säsong har nu summerats, och inte ett ord har skrivits om vår fantastiska vallare Alexander. Tack för att du reser runt i Europa för att serva oss, du har gjort det med bravur! Och tack Kalle för att du hoppar in och stöttar oss när vi behöver det!
Vi i teamet vill rikta ett stort tack till alla som stöttar oss, både supporters, vallare, ledare och våra fantastiska samarbetspartners. Det är ni som gör detta möjligt. TACK!
Nu ser vi fram emot säsongen 24/25.